Några motgångar senare

En gåva från en snäll kollega

Efter många besvärliga veckor har jag nu äntligen fått tillbaka en reparerad dator (nåja, hårddisken var helt kaputt så det fanns inget att laga) som förhoppningsvis håller många år till. Ibland gillar jag faktiskt helt nya saker för att jag måste, när det gäller datorer och deras komponenter är jag inte inne på retro även om min macbook hängt med sen 2006. Den är med andra ord lastgammal, men lika envis som en gammal Volvo Amazon. Delar må rosta (rent metaforiskt) och bytas ut, men den vägrar att dö. Kameran fick således stå tillbaka med tanke på vilka utgifter jag haft. Sedan har jag haft andra otrevliga problem som inneburit sjukhusbesök och sängläge under en period, men det ska väl vara överstökat nu. Utan att bli för personlig eller detaljerad så är allt väl med både mig och den inneboende.

Hur som helst så har det inte blivit många loppisar på sistone eftersom det varit så struligt, men i går fick jag en trevlig överraskning av min sambo; han hade upptäckt en för mig okänd loppis, som dessutom ligger ett par minuters gångväg från vårt hem! Eftersom den ligger lite undangömd och tydligen knappt haft öppet de senaste åren, så hade jag helt missat den. Gissa vem som var som ett barn på julafton...och kände sig som en elefant i en glasfabrik med tanke på hur trångt och hur mycket grejor det finns där (okej, stor mage hjälpte också)?? Men sååå mycket fint, jag nöjde mig dock med salt- och pepparkar i teak och en rökfärgad vas. Sambon däremot fyndade (?) ett gäng "Napp och nytt" som tydligen är någon slags bibel för sportfiskare. Ja jag säger då det, alla blir vi lyckliga på vårt eget nördande...bilder kommer när jag väckt kameran. Förhoppningsvis snart.

Eftersom jag inte fotograferat så mycket på sistone så kör jag en pausbild på en fantastisk gåva jag fick av en kollega som har föräldrar som aldrig slänger saker. Hon har börjat städa ur deras jättehus och visste att jag är förtjust i gamla blomkrukor, så hon räddade en till mig. Väldigt omtänksamt av henne tycker jag!

Kalasgryta

Som om det inte var nog med att kameran gått sönder, så har även min älskade MacBook Pro gått i graven. Åtminstone hårddisken har gett upp, och det på samma dag som Steve Jobs kastade in handduken. Hmmm? Detta är naturligtvis ett i-landsproblem, men det är väldigt synd att bli av med massa bilder (har slarvat med backup det senaste halvåret, så klart). Annars gråter jag inte så mycket över detta, sånt är livet. Dock har jag i och med detta lite problem med bloggandet, det blir till att låna dator tills vidare.

Hur som helst så blev det en retromiddag i lördags –  Moules frites. I en Kockums kalasgryta! Den här fina grytan följde med huset, den ser knappt använd ut. Det kanske inte kalasades så väldigt mycket förr...jag är desto bättre på kalasområdet, är det något jag gillar så är det att fira ungefär vad som helst. Eller "unna mig" som vi brukar säga. Eftersom bilden är tagen med en iPhone så är det ingen vidare kvalitet, men det är väl tanken som är huvudsaken. Ni ser ju i alla fall hur röd den är? :)