Hur många vaser behöver man egentligen?

Tja, står det W Germany under vasen så kan jag numera inte hejda mig. Den stora gröna köpte jag på loppis för 11 år sedan. Den mindre blå fick jag av min syster i födelsedagspresent förra året, efter att vi råkat se den på pop boutique i Göteborg. Den blå-turkosa fyndade jag på tradera för 1 kr (men frakten var dyr) och den lilla beige-bruna hittade jag på loppis härom veckan. Det verkar vara så att har jag mer än en sak av något så måste jag fortsätta samla. Jag kan inte annars förklara varför jag kunnat leva i 10 år med endast en vas märkt "scheurich w germany" utan någon som helst önskan efter fler av samma sort, men så fort jag äger två eller mer av samma så måste jag bara ha en till.

Jaja, det är ju tur att de är billiga i alla fall.... :)

Wirklich Liebling

Nu gillar jag inte bara loppisfynd, utan även smycken. Nya som gamla, men helst av allt ska de vara originella! Nu råkar jag ha det så väl förspänt att några av mina bästa vänner designar smycken under namnet Wirklich Liebling. När det kommer till smycken använder jag mest örhängen, men har nu även lyckats vänja mig vid uppfinningen halsband också. Det går framåt...kanske jag till och med kommer att börja använda ringar igen? Vem vet...här är i alla fall min samling av Wirklich Lieblings alster:

På bilden fattas mitt senaste tillskott i samlingen, ett halsband med bestick! Ett sånt kan man ju inte leva utan :)

Lite Garden och Gefyr

Tog en mycket kort men effektiv loppisrunda igår. Det blev bara två ställen, det första i en stor, kall och skitig lada med dammiga grejer och den andra i en liten, varm och mysig källarlokal med prydligt uppradade och tämligen odammiga pryttlar. På första stället blev det ett litet gult Gefyr-fat, en limmad Gunilla-kruka (som jag fick gratis mot löfte att jag skulle komma tillbaks och handla dubbelt så mycket nästa gång) och en liten ljusstake. På den mindre dammiga loppisen hittade jag ett Rörstrand-fat märkt "Garden" som jag inte lyckats hitta mycket info om (typiskt mig att bli förtjust i grejer som ingen vet nåt om) och en pastellblå Rörstrand-kopp med två fat. Allt detta för 100 pix, mycket bra skörd!

Frukost med 50-talet

Grävde fram ett par klassiska Femina från 50-talet till frukosten...gammal etnolog som jag är så älskar jag att studera min egen kultur. Både nutid och dåtid. Man kan lära av historien!

I-landsproblem från förr...

Hmmm...jag tror jag avstår. Måste jag ha livsmedel i håret så kan jag nog ordna det själv.

 

Vi som är lite händiga kan ju fixa ett trevligt köksgarnityr om vi har en stund över i helgen? Det känns ju så mycket roligare att slava i köket om man matchar inredningen!

Allt var inte bättre förr, men tidningsomslagen var definitivt snyggare...

Trevlig helg!

Söndagsrunda

I dag var det mildväder i norrland så vi bestämde oss för att ta en långpromenad och passa på att besöka några loppisar. Fyra timmar senare kom vi hem med två burkar (jag lider av en svår burkfetisch) och trötta ben. Vi hann också med en fika på supermysiga Svenssons Café, där jag blev lite småförtjust i deras fina gamla Stavangerflint-koppar. Norskt porslin har liksom gått mig förbi, tyvärr. Det finns antagligen en del att upptäcka även där.

 Jag har sett en mörkgrön variant av denna, men jag tyckte den här var snyggare. Speciellt fatet, men jag vet inte om fat och kopp egentligen hör ihop. Att dricka te ur den var i alla fall en mycket behaglig upplevelse!


Jag fortsatte eftermiddagen med att försöka få ordning på min stringhylla i köket, men det är väl en process som får ta tid. Tänk att det ser så fantastiskt snyggt ut på hyllorna i inredningstidningarnas hemma hos-reportage, men jag inser nu att det kanske legat en del tankeverksamhet bakom den "spontana" ordningen. Jag har massvis av fina saker att ställa på hyllor, men det ska ju se snyggt ut tillsammans också! Vilket lyxproblem...

Hurra, ett hyllplan klart....jag lider i alla fall inte brist på burkar. Kanske borde köra ett sillparty?

Vas eller ljus?

För två veckor sedan var jag och en kollega på loppis och snubblade (med ögonen naturligtvis) över dessa två, skönt gröna glasklumpar. Vi stod rätt länge och funderade över huruvida de var gräsliga eller fantastiska. Det blev inget köp då, men jag tänkte en del på klumparna veckan efter, så det var bara till att gå tillbaka och köpa dom. Vet fortfarande inte om det är meningen att man ska ha ljus eller blommor i dom, men ljus blir det inte för det såg inte klokt ut. Jag tycker nog att de får stå och vara fantastiska tillsammans, utan något i sig. Ja, jag bestämde mig alltså till slut för att de nog inte är så gräsliga trots allt...

En semla på Siv

Här har vi Siv. Hon kommer från Rörstrand. Föddes mest troligt på 50-talet.
Jag ärvde henne av min farmor, tyvärr inte alla delar i servisen, och under åren har delar försvunnit i separationer, gått sönder och men även kompletterats genom Tradera (tack för det, älskar Tradera). Jag letar ständigt efter fler delar, men hon är svårflörtad, minst sagt. Jag hittar ingen information om henne på nätet heller, hon är med andra ord en ganska hemlighetsfull historia. Har du delar? Jag vill köpa!